Finskan får mig på andra tankar...
jag är så glad över att jag valde att gå i fkf, folket, lärarna, skolan, ja allt gör mig lycklig! Men på samma gång önskar jag att jag var någon annan. Det finns både sämre och bättre sidor i en människas liv. Även om jag har haft mina super dåliga sidor i mitt liv så tror jag att mitt liv inte är så dåligt för tillfället, dock kan jag inte säga att det är super bra heller... Skulle vara så skönt att prata med nån, nån som man litar på, nån som man inte känner, nån som kan ta en som man är. Har många fina vänner som jag vet att skulle lyssna, men tillfället är inte det rätt tillfälle. Jag vågar helt enkelt inte. Mina vänner betyder! Alla i Vasa, alla hemma, alla.
Saknar alla i familjen, saknar att inte kunna umgås med mina "gammla" vänner som jag vill! Ibland får man en sån j*vla hemlängtan <3 Även om jag vill hem ibland så skulle jag aldrig byta ut det och tex gå i pg, aldrig! Vill vara här i Vasa! I skolan som gör mig lycklig! Med vännerna som gör mig lycklig! Med mina sambosar som gör mig lycklig! När jag ändå tänker över hela mitt liv så kan jag konstatera att jag inte har varit såhär lycklig på länge! Klart att jag har mina sämre dagar jag också, dagar när jag bara vill skita i allt å bara försvinna, aldrig mer komma tillbaka. Självförtroendet har aldrig varit det bästa, inte i denna dag heller. Hur jag än försöker. Det går inte! Tanken på veta vad jag är bra på, finns det något? Alla mina kompisar kan tex sjunga, rita, spela nått instrument, rida osv. Men jag då? Har provat på det mesta, jag vet att man inte blir bra på något utan att öva så är det bara. Men tankarna finns fortfarande där... kan inte hindra dem...
Men ändå är jag lycklig! Tänk att man kan vara lycklig fast man har gjort en massa misstag i sitt liv. Saker man aldrig kommer att kunna göra annorlunda. Man kan vara lycklig fast hemska saker har hänt i ens liv, dock brukar det ge ärr för livet. Det har även jag märkt. Det går att glömma, iallafall försöka!
Jag gillar livet, jag gillar mina vänner, jag gillar att leva i nuet, jag gillar vasa, jag gillar familjen, jag gillar mina djur, jag gillar det mesta för tillfället!
Tack för att ni gör mitt liv värt att leva <3
Nu sk jag fortsätta att läsa finska, fick skriva av mig och blev på ett riktigt bra humör! Jag trodde mitt liv var piss, men nej! Jag kan bevisa motsatsen!
Börja aldrig se One Tree Hill om ni är riktiga grubblare! Det får en att börja fundera. Omöjligt att kolla oht utan att börja lipa ibland, man lever sig in i det hela! ;)
Detta blev ett ganska långt och konstigt inlägg så jag förstår, ni behöver inte läsa, inlägget var mest för mig själv.
jag är så glad över att jag valde att gå i fkf, folket, lärarna, skolan, ja allt gör mig lycklig! Men på samma gång önskar jag att jag var någon annan. Det finns både sämre och bättre sidor i en människas liv. Även om jag har haft mina super dåliga sidor i mitt liv så tror jag att mitt liv inte är så dåligt för tillfället, dock kan jag inte säga att det är super bra heller... Skulle vara så skönt att prata med nån, nån som man litar på, nån som man inte känner, nån som kan ta en som man är. Har många fina vänner som jag vet att skulle lyssna, men tillfället är inte det rätt tillfälle. Jag vågar helt enkelt inte. Mina vänner betyder! Alla i Vasa, alla hemma, alla.
Saknar alla i familjen, saknar att inte kunna umgås med mina "gammla" vänner som jag vill! Ibland får man en sån j*vla hemlängtan <3 Även om jag vill hem ibland så skulle jag aldrig byta ut det och tex gå i pg, aldrig! Vill vara här i Vasa! I skolan som gör mig lycklig! Med vännerna som gör mig lycklig! Med mina sambosar som gör mig lycklig! När jag ändå tänker över hela mitt liv så kan jag konstatera att jag inte har varit såhär lycklig på länge! Klart att jag har mina sämre dagar jag också, dagar när jag bara vill skita i allt å bara försvinna, aldrig mer komma tillbaka. Självförtroendet har aldrig varit det bästa, inte i denna dag heller. Hur jag än försöker. Det går inte! Tanken på veta vad jag är bra på, finns det något? Alla mina kompisar kan tex sjunga, rita, spela nått instrument, rida osv. Men jag då? Har provat på det mesta, jag vet att man inte blir bra på något utan att öva så är det bara. Men tankarna finns fortfarande där... kan inte hindra dem...
Men ändå är jag lycklig! Tänk att man kan vara lycklig fast man har gjort en massa misstag i sitt liv. Saker man aldrig kommer att kunna göra annorlunda. Man kan vara lycklig fast hemska saker har hänt i ens liv, dock brukar det ge ärr för livet. Det har även jag märkt. Det går att glömma, iallafall försöka!
Jag gillar livet, jag gillar mina vänner, jag gillar att leva i nuet, jag gillar vasa, jag gillar familjen, jag gillar mina djur, jag gillar det mesta för tillfället!
Tack för att ni gör mitt liv värt att leva <3
Nu sk jag fortsätta att läsa finska, fick skriva av mig och blev på ett riktigt bra humör! Jag trodde mitt liv var piss, men nej! Jag kan bevisa motsatsen!
Börja aldrig se One Tree Hill om ni är riktiga grubblare! Det får en att börja fundera. Omöjligt att kolla oht utan att börja lipa ibland, man lever sig in i det hela! ;)
Detta blev ett ganska långt och konstigt inlägg så jag förstår, ni behöver inte läsa, inlägget var mest för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar